Varför AI-datacenter i rymden dröjer: energi, kylning och uppkoppling

Idén att flytta AI-datacenter ut i rymden låter nästan oemotståndligt elegant: inga markbegränsningar, jämn tillgång till solenergi och ett minimalt avtryck på jordens miljö skapar bilden av en ren, skalbar framtid. Ändå, påpekar BODA.SU, ligger den visionen utom räckhåll just nu.

Det främsta hindret är energin – både volymen och stabiliteten. Moderna AI-system kräver kolossal, obruten elförsörjning. Redan här på jorden pressas elnätet av den belastningen, vilket får företag att söka sig till gaskraftverk. I omloppsbana skulle behoven, trots rikligt solljus, kräva enorma solpanelfält vars uppskjutning och utplacering i det här skedet är extremt komplexa och dyra.

Värmehanteringen är ett ännu tuffare hinder. Servrar avger stora mängder spillvärme, och i vakuum fungerar inte de vanliga kylmetoderna. Det enda alternativet är strålningskylning, som skulle kräva mycket stora, robusta radiatorer som tål extrema förhållanden. Tillförlitliga, beprövade lösningar för att kyla beräkningsanläggningar i omloppsbana i den skalan finns helt enkelt inte än.

Strålning och uppkoppling gör utmaningen ännu större. Rymden är ogästvänlig för konventionell elektronik, och strålskydd för servrar ökar både massa och kostnader kraftigt. Samtidigt behöver AI-datorhallar föra enorma datavolymer till och från jorden, och dagens satellitlänkar är inte byggda för den genomströmningen. Varje service eller reparation skulle i sig bli ett kostsamt uppdrag – en skör driftmodell enligt vilken måttstock som helst.

Visst pågår försök redan nu, men de stannar vid små satellitbaserade beräkningsnoder eller idéer för reservlagring. Fullskaliga datacenter i omloppsbana ligger långt bort. Överskådligt framöver blir AI kvar förankrat på jorden, och branschen får ta itu med sina energi- och miljöutmaningar här i stället för bortom planetens rand.