Test av Sennheiser HDB 630: trådlösa hörlurar med aptX Lossless och BTD 700. ANC, neutral tonkurva och upp till 60 timmars batteri. Värda 500 dollar?
© Sennheiser
I åratal har Sennheiser stått som synonymt med exakt, renodlat ljud. Den här gången tar den tyska tillverkaren klivet in på en planhalva den inte riktigt dominerat tidigare: audiofilklass utan kabel. Nya Sennheiser HDB 630, med ett pris på 500 dollar, lovar studiokvalitet över Bluetooth. Levererar de? Ja—om än med några förbehåll.
Sennheiser säger att HDB 630 lånar sitt skal från Momentum 4, och det syns. Formen och passformen är genuint bekväma, men uttrycket drar mer åt mellanklass än flaggskepp i den här prisklassen. Bygget är till största delen plast med ljusa silverdetaljer som hjälper en aning, men det är tydligt att praktiken fått gå före prålig design.
Höger kåpa rymmer en touchpanel för svep, tryck och till och med nypgester. Nyp aktiverar adaptiv brusreducering och låter dig finjustera ANC i farten. Det är en tilltalande idé, även om gesterna inte alltid är självklara att lägga på minnet.
I övrigt känns allt igen från Sennheiser: mjuka öronkuddar, ett väl avvägt klämtryck och god passiv isolering. Trots att de väger lite mer än Momentum 4 förblir HDB 630 bekväma under långa lyssningspass, vilket säger en del om en ergonomi-first-approach som faktiskt fungerar.
Rubriken här är nya 42 mm-element och ett genomarbetat akustiksystem. Löftet handlar om en neutral, balanserad tonkurva med levande mellanregister och bred ljudbild—med siktet inställt på karaktären hos öppna, kabelbundna modeller.
Ur kartong låter det redan väldigt bra, men den verkliga potentialen låses upp med den medföljande BTD 700-dongeln för USB-C. Den möjliggör 24-bit/96 kHz-överföring via aptX Adaptive och aptX Lossless. Väl ansluten öppnar ljudbilden upp sig, placeringen i stereon skärps och instrumenten får en mer övertygande känsla av djup.
Med den standardmässiga SBC-kodeken halkar presentationen efter: ren, men utan samma gnista. Ställer man in dem ”rätt” kliver HDB 630 förbluffande nära öppna studiemonitorer.
Ett musikexempel visar varför. Soundtracket till TRON: Ares av Nine Inch Nails levererar djup bas, rejäl tyngd och rik textur—det känns som att musiken andas. Skiftar man till tätare rock som Thrice – Horizons/West smalnar scenen en aning, energin sjunker och ljudet plattas till. Slutsatsen blir att hörlurarna är i sitt esse med elektronisk, instrumental och atmosfärisk musik, men mindre hemma i tyngre genrer som kräver riktigt massiv, drivande botten.
Appen Sennheiser Smart Control Plus erbjuder flexibel fintrimning. En äkta parametrisk EQ låter dig forma frekvenskurvan i grunden snarare än att bara putta några reglar, vilket hjälper om du vill lägga till mer botten för rock eller mjuka av toppen för jazz.
Funktionen Crossfeed blandar vänster och höger kanal för att efterlikna högtalare. Effekten är subtil men behaglig och upplevelsen blir mer naturlig.
Bland övrigt märks adaptiv brusreducering, ett transparensläge, multipoint-anslutning och Auracast för att sända ljud till flera enheter. Haken är att allt styrs via mobilen. Eftersom en desktop-app saknas blir finjustering vid datorn mer omständlig än nödvändigt.
ANC:n är ingen revolution, men den är stabil. Den tyglar röster, kontorsbrus och reseljud och hamnar nära Momentum 4. Det är kanske inte Bose- eller Sony-nivå, men i vardagen känns glappet litet.
Samtalskvaliteten är ren och bakgrundsljud dämpas tydligt. Sennheiser säger att BTD 700 ska förbättra samtal, men i praktiken talar resultaten för headsetets egna mikrofoner.
De utlovade 60 timmarna med ANC håller. Vid normal lyssning med brusreducering landar utfallet nära den siffran. Med dongeln och höga bithastigheter faller speltiden till omkring 45 timmar, vilket fortfarande imponerar.
Det finns inget helt passivt trådläge utan ström, men en tio minuters snabbladdning ger ungefär sju timmars spelning—utmärkt när resplanen drar iväg.
Det här toppskiktet är trångt: Sony WH-1000XM6, Bose QuietComfort Ultra, Apple AirPods Max och Bowers & Wilkins PX7 S3. Sony sätter helhetsribban för funktioner, Bose är komfortkungen och Apple lutar sig mot design och ekosystem. Ser man enbart till ljudkvalitet drar Sennheiser HDB 630 ändå förbi.
Sennheiser HDB 630 är inte bara ännu ett trådlöst par—de letar upp den gemensamma marken mellan audiofilens noggrannhet och vardagens smidighet. De låter utmärkt, särskilt med dongeln, och levererar detalj och djup som förr krävde förstärkare och kabel.
Designen vänder inga huvuden, och 500 dollar innebär ett medvetet köp. Men för den som jagar maximal ljudkvalitet i ett trådlöst paket är det här sannolikt 2025 års tydligaste utropstecken. Se bara till att inte lämna dongeln hemma: utan den ger HDB 630 ifrån sig en märkbar del av sin magi.